Kapitel 17
Mars 2007
Det finns ingen återvändo.
-Allesammans, tysta med er nu! Regina höjer rösten och munnen blir ett tunt streck igen.
-Nu måste ni lyssna!
Klassen tystnar hastigt. De sitter på golvet i en liten trästuga. De befinner sig på Island. Stugan ligger på en ödslig hed, ungefär femton minuters promenad därifrån ligger skolan, där ska killarna bo. I den här stugan ska tjejerna bo tillsammans med fröken Regina. De sitter inne i vardagsrummet på nedervåningen. Tre soffor täckta av luddigt stickat tyg, det finns ett litet kök, ett badrum med en dusch.
-Flickor, ni kommer att sova på övervåningen, säger Regina. Det finns madrasser så det är bara att välja var ni vill ligga, men inget tjafs! Ni är ju inga femåringar, heller! Det finns ett stort rum och ett litet. Jag kommer sova här nere i sovrummet. Jag har problem med ryggen så jag måste ta sängen.
-Vem vill sova på madrasser på golvet? Viskar Wilma i Viljas öra, vem vet hur gamla de där madrasserna är?
-Tyst! Säger Regina och spänner ögonen i Wilma. Nu är det här inget hotell så alla hjälps åt att laga frukost, göra matsäck och städa. Och inget grisande i köket tack! Jag har gjort ett schema, Vilja och Wilma, ni kommer att börja göra frukost imorgon. Ni ska gå upp klockan sex och göra iordning smörgåsar till alla. Klockan sju åker vi iväg med bussen. Varje dag kommer ni att skriva ned vad vi upplevt och lärt oss under dagen. Det ska in i ert periodhäfte om Island. Rita gärna bilder och gör det fint, det är avgörande för ert omdöme sedan.
-Måste vi skriva varje dag? Frågar Linda.
-Varje dag måste ni komma ihåg vad ni har lärt er. Som jag sagt, det här är ingen semester, det är en skolresa!
-Okej, fröken, suckar Linda.
-Okej är inget riktigt ord, det är slang, säger Regina, jag vill inte att du använder såna ord i skolan.
- Men snälla. Linda himlar med ögonen.
-Linda!
-Förlåt då!
-Ni ska prata riktigt svenska, säger Regina. Jag hoppas att ingen av er tagit med er serietidningar eller såna där musikmaskiner. Det är inte tillåtet på resan, det skrev jag specifikt i brevet jag skickade till era föräldrar.
-Du menar mp3-spelare? Frågar Linda. Det heter mp3-spelare!
-Det får ni inte ha, säger Regina. Det kan sända farliga strålar, det är inte bra för er. Sådant får ni hålla på mer på fritiden men inte här på klassresan. Anders!
-Vad är det fröken?
Ante sitter på golvet lutad mot väggen, han håller en cola-flaska i handen.
-INGEN läsk! Det gick vi igenom på föräldramötet! Var inte dina föräldrar där?
-De kunde inte.
-Läsk är inte tillåtet på klassresan! Ska ni dricka något sött får ni dricka MER.
-Men MER innehåller ju lika mycket socker som Cola, säger Linda.
-Det är inte sockret det handlar om utan kolsyran, säger Regina.
-Vad är så farligt med kolsyra? Vi får ju dricka mineralvatten!
-Nu slutar vi den här diskussionen, säger Regina irriterat. Regler är regler, nu är det som det är och det får ni acceptera. Ingen läsk, inga serietidningar, inga elektroniska maskiner. Och jag vill inte att ni flickor låser in er i badrummet för att sminka er! Ska ni hålla på med sånt kladd för ni sköta det på era rum.
-Finns det verkligen bara ETT badrum? Stönar Linda.
-Vi är sjutton tjejer, säger Wilma.
-FLICKOR heter det, rättar henne Regina. Och ja, ni får lära er att turas om! I säng med er nu! Och försök vara tysta när ni lägger ut madrasserna, jag har en fruktansvärd huvudvärk och behöver lugn och ro!
-Häxa, viskar Wilma i Viljas öra när Regina försvinner in på sitt rum. Hon tar den enda sängen och vi får sova på golvet!
Vilja känner försiktigt på madrassen. Den är tunn och ser sliten ut, hon ser ned på Wilma som just placerat sin egen madrass på golvet och satt sig ned.
-Jag kan känna plankorna i golvet, suckar hon, det är inte alls bekvämt.
-Flytta på dig! Fräser Linda och knuffar Vilja i sidan när hon släpar sin madrass förbi dem och släpper ned den intill väggen.
-Vi måste sova i mittgången, säger Vilja, alla kommer trampa på oss när de går förbi.
-Nu skulle varit snabbare då, kommer det syrligt från Linda. Är man långsam får man skylla sig själv.
Esmeralda dyker upp i dörröppningen och ler mot dem.
-Vi sover ganska bra i alla fall, kom och titta.
I det lilla sovrummet intill ligger fyra madrasser utplacerade, ett litet skrivbord i ljust trä står under fönstret och bredvid finns en gammaldags vit garderob.
-Vad fint ni har det!
Vilja ser sig om,
-Ni har mycket mer utrymme. Det skulle få plats några till här.
-Tyvärr, vi har paxat, säger Esmeralda och ler igen.
-Vi ligger jättetrångt där inne, säger Wilma. Kom igen, var inte så snåla!
-Jag sover inte bra när det är så trångt, säger Esmeralda, jag har sömnproblem. Mamma har faktiskt pratat med fröken innan vi åkte för att se till att jag skulle få sova ordentligt. Så jag har blivit lovad att få sova här.
Hon öppnar sin rosa väska och börjar packa upp sina kläder, viker dem prydligt och lägger in dem i garderoben.
-Ni kan komma och hälsa på här om ni vill.
-Tack så mycket, vad generöst, säger Wilma och himlar med ögonen mot Vilja.
-Väldigt vad sur man kan vara då. Esmeralda vänder ryggen åt dem och fortsätter att packa upp.
Vilja ligger länge vaken på den tunna madrassen, stirrar ut i mörkret och lyssnar till ljudet av en mygga som surrar någonstans i rummet.
-Godnatt, viskar Wilma.
-Godnatt.
Vilja vänder sig om och försöker göra det bekvämt för sig. Hon kryper längre ned i sovsäcken och andas sakta. Myggan surrar igen, mer avlägset nu.
Ute drar stormen igång.