tradgardsmastarensbarn.blogg.se

Oktober 2000 

-Spara ut, ni måste spara ut den vita cirkeln i mitten!

Regina går genom klassrummet, hon banar sin väg mellan bänkarna och klassen senglar bort mot vattenfärgen som står uppradat på bordet vid i salens bakre ände.

Det är sen eftermiddag, dagens sista lektion och klass tre sitter i den dunkla målarsalen ikädda förkläden och med penslarna framför sig på sina bänkar. Gardinerna är fördragna för de stora fönstren vid rummets kortsida, men den tidiga majsolen kan ändå sippra in genom springorna och faller i långa bleka strålar över trägolvet. Ute hörs fåglarna sjunga och barnen kastar längtansfulla blickar mot ett av fönstren som står på glänt. Äppelträdet där ute sträcker in en av sina långa grenar och de små runda gröna löven raspar sakta mot fönsterglaset för varje liten vindbris.

-Vilja, säger fröken, du kan gå och blanda till färgerna, idag ska vi måla med cinober.

Cinober, tänker Vilja och reser sig upp från sin plats i den bakre raden och går bort mot färgburkarna. Cinober är en organgeaktiv färg, fast den heter cinober för det är finare än vanlig orange. Det är höstens färg, minns hon att fröken berättade när vi målade med cinober för första gången i höstas. Vilja skruvar av locket från färgburken, den är lite trög och hon måste ta i med fingrarna för att lyckas få upp den. Fingertopparna blir lite kladdiga av cinober, färgen harben stark doft soms sticker lite i näsan. Hon tar fram de små behållarna i genomskinlig plast, radar upp tjugofyra stycken, lika många som eleverna i klassen. Sedan fyller hon dem en tredjedel med vatten och blandar i cinober. Hon ser ned på färgen framför sig när fen flyter ut och blandas med vatten. Hon tar en pensel och blandar om med baksidan som är i mörkt trä.

Stödläraren Kristina, som brukar hjälpa till på målningstimmarna, kommer fram till Vilja och böjer sig ned för att se att hon gjort rätt. Kristina luktar sött av parfym, hon har lite lockigt hår och ler nästan alltid.

-Bra, du har gjort alldeles rätt, säger Kristina och ler sitt lite skeva leende mot Vilja, tänk på att ha lite mindre vatten i nästa gång bara, annars blir färgen för blek.

Vilja nickar bara och Kristina lutar sig ännu närmre och tar penseln från Viljas hand och rör om lite hon också.

-Tack Vilja, säger Regina bortifrån tavlan, gå och sätt dig nu.

Vilja smiter tillbaka till sin bänk och Esmeralda som sitter bredvid henne lutar sig fram,

-Du har cinober på naglarna, viskar hon och Vilja fnittar till.

-Jag vet, jag får ta bort det sedan.

-Schh, viskar fröken Kristina och kastar en blick mot flickorna. De tystnar och vänder sina blickar framåt, Regina har börjat rita på tavlan och det gnisslar när hon pressar kritan mot tavlan.

-Dagens uppgift är att måla en cirkel säger hon och vänder sig om till klassen. Ni ska måla cirkeln vit och runtomkring ska ni ha färgen cinober. Men ni får inte måla cirekeln först, ni måste spara ut. Spara ut, upprepar hon långsamt och tydligt, och klassen sitter tysta.

 -Ni får alltså inte måla cirkeln såhär, säger hon och tar kritan och gör en cirkel med den på tavlans mitt. Ni ska istället måla cinober runt omkring och spara ut cirkeln i mitten. Annars får ni fula streck runt cirkeln, skarpa kontarster, och så ser det inte ut i verkligheten. Se er om i naturen, ser ni några skarpa streck eller kontraster? Nej, i naturen flyter allting in i varandra helt naturligt, det är så ni ska måla. Cirkeln ska vara rund, lägger hon till, den ska inte se ut som ett ägg.

-Ni ska i alla fall försöka så gott ni kan, säger fröken Kristina som ställt sig längst bak i salen vid ett avfönstren. Gör det så runt ni bara kan.

-Det är inte så svårt, säger Regina, att göra en rund cirkel ska man klara av att göra i klass tre.

Klassen är tyst, de skruvar lite på sig, ivriga att få börja.

-Varsågoda att börja,säger Regina slutligen och bryter tystanden. Vilja, dela ut färgerna.

Vilja reser sig upp igen och börjar dela ut de små behållarna med färg. Hon går långsamt för att inte spilla, och placerar varje färgburk på skolbänkarna tillsammans med en pensel. Ett lätt sorl fyller klassrummet när barnen börjar prata med varandra och frökan Kristina hämtar stora papper som hon placerar på varje elevs bänk.

-Jag vill måla en blomma istället, viskar Melinda till Vilja när hon ställer ner färgen på hennes bänk.

-Det får vi inte, säger Vilja, det ska ju vara en cirkel.

-Men jag tycker blommor är så fina.

-Det tycker jag med, vi kanske får måla en blomma nästa gång.

-Tror du det?

-Kanske.

-Jag hoppas det, säger Melinda drömmande och sträcker sig efter penseln. Men det kanske man inte får göra förrän i klass fyra, fröken säger att vi måste lära oss att göra runda cirklar först.Är du bra på runda ciklar? Lägger hon till och tittar på Vilja.

-Nej, mina blir mest som ägg. Melinda skrattar och doppar sin pensel i vatten,

-Mina med, men jag ska öva

-Ingen småprat nu flickor, säger Kristina som just kommer fram till Melinda bord.

-Jag vill att det ska vara arbetsro när ni målar, säger Regina bortifrån tavlan och klassen tystnar hastigt. Har ni några frågor kan ni räcka upp handen så kommer jag eller Kristina och hjälper er.

Vilja sätter sig ned på sin plats och rör försiktigt med penseln med fingertopparna. Den känns hård och stelnad, hon doppar penseln i vatten och doppar den sedan långsamt i färgen. Hon ser ned på det stora vita pappret framför sig och tycker att det blänker mot henne, så vitt och så tomt. Genom fönstret hörs nu ljudet av röster, några barn leker ute på skolgården och man kan höra ljudet av en boll som studsar. Genom de gröna bladen som delvis täcker klassrumsfönstren kan Vilja skymta bordet och träbänkarna under de stora bokarna. Träden är så stora, enorma, med vidträckta lövverk som bildar liksom ett hemligt gultgrönt tak som sluter en inne. Hon föreställer sig att hon klättrar upp i träden, ställer sig på bänke och sträcker sig så högt upp hon kan tills hon når den nedersa grenen, och när ingen ser på svingar hon sig upp bland lövverken. Sätter sig ned på en gren och dinglar med benen, drar in doften av träd och sitter så,liksom gömd för resten av världen.

-Vilja!

Hon rycker till och vänder sig hastigt om för att möta frökens ansikte tätt intill hennes. Ögonen ser på henne över den spetsiga näsan,

-Inga dagdrömmerier nu, det kan du syssla med sedan. Det här är skoltid, se till att sätta igång och måla nu. De andra har redan börjat.

Vilja nickar tyst och doppar på nytt penseln i färgen och rör om medan fröken går och böjer sig ned över Esmeralda,

-Bra, säger hon bara och går vidare. Esmeralda är djupt koncentrerad på att måla och ägnar inte Vilja någon uppmärksamhet. Vilja pressar penseln försiktigt mot vattenskålen, så som de lärt sig, så att lite av färgen ska rinna av. Sedan sätter hon penseln mot pappret. Hon drar långa drag, uppifrån och ner, och ser hur cinober ersätter den vita blanka ytan.

Cinober, tänker hon och forstätter att dra långa penseldrag. Hon doppar penseln på nytt i vatten, doppar den i färg och koncentrerar sig på att fylla ut färgen i varje hörn. Hon kastar en blickmot tavlan där frökens bild är. Frökan har dragit hårda drag med den vita kritan och sparat ut en cirkel i mitten. Cikeln ser ut lite som ett ägg.

Hon kan ut ögonvrån se hur fröken passerar henne och går bort och ställer sig vid Antes bänk, precis bakom. Vilja får en klump i halsen men vänder sig inte om, hon sväljer hårt och doppar penseln på nytt i färg, målar medan hon envist stirrar ned på pappret och de tjocka strecken av cinober framför sig.

-Anders, lyssnade du när jag berättade för klassen vad ni skulle måla?

-Mm, hör hon Ante mumla, och när hon hastigt kastar en blick bakåt kan hon se hur fröken böjer sig ned över Ante så att håret faller ned över bänken,

-Vad är det du har gjort då, Anders?

-Målat, mumlar han.

-Jag hör dig inte, prata lite högre, Anders,sluta mumla.

-Jag har målat,säger han, och rösten låter hes.

-Vad har du målat? Fortsätter frökens röst.

-Jag har målat... med den här färgen,över pappret.

-Med cinober. Du har målat cinober över hela pappret,eller hur?

-Mm.

-Mm är inget ord, Anders,säg JA klart och tydligt istället.

-Ja.

-Ser du vad jag har gjort på tavlan, Anders?

-En rund ring...

-En cirkel. Jag har sparat ut en cirkel. Och var är din cirkel, Anders?

-Jag har inte gjort den än.

-Jag undrar, hur ska du kunna spara ut en cirkel i mitten när du redan har målat med cinober över hela pappret?

Fröken rätar på sig och Vilja vänder snabbt blicken framåt igen. Fröken går genom klassrummet med Antes målning och ställer sig framför tavlan. Klassen tittar upp från sina arbeten när hon harklar sig för att åkalla deras uppmärksamhet. Hon håller upp tavlan framför dem och färgen som ännu inte torkat börjar rinna nedåt över pappret, droppar ner mot golvet.

-Ser ni vad Anders har gjort för fel? Frågar hon och ser ut över klassen. Esmeralda räcker upp handen.

-Ja, Esmearlda?

-Han har inte sparat ut cirkeln, det går inte att spara ut när man redan har målat över hela pappret.

-Precis, säger fröken med ett leende. Hör du det, Anders, vad Esmeralda säger? Det är bra att ni alla tar lärdom av det här, hur viktigt det är att lyssna på vad jag säger och inte bara göra som man själv vill. Sånt kan ni göra på fritiden, inte i skolan.

Stödlärare Kristina står tyst i klassrummets bakre del medan fröken lägger ifrån sig Antes tavla,

-Kristina, ge honom ett nytt papper så Anders kan börja om, säger hon. Ni kan forstätta måla.

-Jag ske ge dig ett nytt papper, hör Vilja Kristinas röst, så kan du försöka igen. Glöm inte att göra cirklen den här gången, okej?

-Nej, jag ska inte, säger Ante lågt.

-Det är ingen fara, hörs Kristinas mjuka röst, alla kan göra fel ibland, det är bara att försöka igen.

Resten av timmen förflyter under tystnad medan klassen arbetar på sina målningar. När lektionen börjar närma sig mot sitt slut reser sig en efter en med sina målningar. De går fram till tavlan där fröken står och visar upp sin färdiga målning, efter att hon godkänt den går de ut för att lägga målningen på tork,gör iordning bänken efter sig och får sedan tillåtelse att lämna klassrummet. Vilja ser mot klockan som hänger över dörren, tio minuter kvar. Hon doppar penseln i färg igen och målar snabbt, försöker fylla i den små delar hon missat, där det vita pappret syns igenom. Cikrlen i mitten är inte helt rund och hon känner hur hjärtat börjar slå snabbare i bröstet, hon drar häftiga penseldrag, försöker göra cirklen rundare men ser att den bara blir mer och mer avlång. Mindre och mindre, som en liten prick på det stora pappret.

Klockan tickar. Esmeralda reser sig bredvid henne för att visa upp sin målning. En stund senare kommer hon tillbaka och börjar plocka undan från bänken. Vilja sneglar mot fröken,ser att hon gått ut i korridoren utanför och står och pratar med någon. Vilja kan se hennes rygg och axlarna röra lite på sig när hon pratar. Om hon är snabb kan hon gå med målningen till stället där den ska torka, kanske inte fröken hinner vända sig om. Stödlärare Kristina står böjd över Ante och hjälper honom, hon verkar inte lägga någon notis om Vilja. Hastigt reser sig Vilja upp med målningen, hon håller den i ett stadigt grepp och går genom klassrummet,förbi tavlan och fram till det höga trästället. Hon lyfter upp målningen...

-Vilja!

Vilja rycker till och är nära att tappa greppet om målningen. Fröken har plötsligt vänt sig om.

-Jag vill titta på målningen innan du ställer in den.

Fröken tar målningen ifrån henne och Vilja blir stående bredvid, händerna faller längs sidorna. Fröken säger inget på ett tag utan står och ser på Viljas bild med kisande blick.

-Det här duger inte,säger hon slutligen, du har inte gjort ditt bästa. Du är visst lite slarvig, Vilja. Gå och rätta till cirkeln så att den ser snyggare ut.

Hon ger tillbaka målningen till Vilja och hon går tillbaka till sin plats.

Det är bara hon och Ante kvar nu. Om fem minuter är lektionen slut.

Vilja böjer sig fram över målningen och biter sig hårt i läppen.

Ljudet av klockar är det enda som bryter tystnaden i klassrummet. På andra sidan fönstret går de andra barnen över skolgården med sina ryggsäckar, på väg hem. De stojar och skrattar, ljduet hörs bara vagt in genom fönstren. Vilja registerar hur Ante går iväg med sin målning, hon hör inte vad fröken säger, ser bara hur Ante börjar plocka ihop sina saker och slutligen tar på sig ryggsäcken.

-Hejdå Vilja.

-Hejdå, svarar hon utan att se upp.

Han går och klassrumsdörren slår igen efter honom.

-Nå,Vilja, hur går det?

Fröken kommer fram mot henne och Vilja torkar sig i pannan med tröjärmen. Fröken ställer sig bakom henne och ser ned på målningen över Viljas axel.

-Jag vet inte vad du gjort, säger fröken, det här ser väldigt slarvigt ut, Vilja. Har du suttit och dagdrömmit medan jag gick igenom hur ni skulle göra?

-Det är en cirkel, säger hon.

-Vad säger du, Vilja?

-Jag har sparat ut en cirkel, upprepar hon. Det är en cirkel i mitten.

-Inte mycket till en cirkel om du frågar mig, den är inte helt i mitten heller, ser du att den är mycket mer till vänster?

-Ja, säger Vilja, ja kanske det.

-Det får väl duga ändå, säger fröken, men nästa gång vill jag att du lägger ner mer tid på din målning, du kanske inte borde sitta här vid fönstret, det kanske är bättre för dig att sitta nära väggen, så har du inget som distraherar dig.

Vilja reser sig upp och går med målningen till stället. Hon plockar undan, blöter en trasa och börjar torka av bänken.

-Men Vilja, säger fröken, titta så du har spillt färg på golvet. Det här golvet är inte vilket golv som helst, det är fint ekgolv, så vi vill inte ha några färgfläckar på det. Du får torka av det också.

Vilja blöter trasan igen med varmt vatten, hon kramar ur den och böjer sig ned på knä vid bänken och börjar skrubba. Händerna darrar lite.

-Du är visst lite slarvig, Vilja, du måste vara mer nogrann, säger fröken när hon är klar. Vi ses imorgon, Vilja.

Vilja tar sin ryggsäck, hon slänger den över ena axlen och går ut genom klassrummet. Korridoren är alldeles tom och korkarna där ytterkläderna brukar hänga är helt tomma. Hon är sist.

Med hastiga steg går hon genom korridoren och slår upp skolporten. Tårarna bränner bakom ögonlocken och hon stirrar ner i marken, hoppas att ingen ska se henne.

Men skolgården är öde och fröken verkar ha stannat kvar i klassrummet. Vilja går över skolgården och håller hårt om ryggsäckens ena rem med sin hand, hon kramar den hårt, hårt och skyndar sig hem