tradgardsmastarensbarn.blogg.se

Maj 2003 

Det sitter en flicka uppflugen på staketet vid parkeringsplatsen och slänger med benen medan hon nyfiket tittar på människorna som går förbi. Hon kisar mot solljudet genom testar av mörkbrunt hår och bleka slingor av rosa. Det står ”I am Garfield” på hennes rosa t-shirt med stora glittriga bokstäver under en bild på katten Gustavs leende ansikte. Flickan ser sig omkring som hon hon letar efter något, söker med blicken över gatan, över höghusen och de låga trevåningshusen. Hon tuggar tuggummi och blåser då och då ut stora bubblor med ett ljudligt smackande läte. De bara armarna är brända av solen, det rosa nagellacket på fingrarna har börjat flagna och hon pillar på det med tummen. Hennes blick fortsätter att söka medan hon slänger fram och tillbaka med benen. En strimme solljus finner sin väg mellan träden och lyser upp parkeringsplatsen och de små buskarna med blommor längre bort på den lilla gräsplättan bredvid trottoaren.

Vilja kommer längs vägen, den som går mellan gårdarna. Hon hukar sig ned bland några vildvuxna buskage och tränger sig igenom för att komma ut på andra sidan. Hon vet att den här vägen är längre men väljer den ändå. Hon tycker om att gå genom det lilla skogspartiet på väg hem från skolan, och ibland när hon går förbi en av gårdarna kommer en spräcklig röd katt och stryker sig mot hennes ben. Idag syns den inte till och hon forstsätter, lite besviket. Hon går förbi klätterställningen och svänger runt hörnet, tar ett språng över det låga stängslet som avgränsar parkeringsplatsen, och plötsligt hör hon en röst som tilltalar henne.

-Hej!

En lång smal flicka, något äldre än henne själv, tar just ett språng ned för stängslet vid parkeringen andra sida och går emot henne med slängiga steg.

-Hej, säger Vilja.

-Jag heter Cindy, vad heter du?

-Vilja.

-Vilket fult namn, säger Cindy och skrattar, jättekonstigt. Vill du ha godis?

Hon sträcker fram en stor godispåse, till brädden fylld avlösgodis och choklad.

-Tuggummina är godast, säger Cindy, man får ett klistermärke till också. Vad är det, lägger hon till och tittar förvånat på Vilja, gillar du inte godis?

-Jag brukar inte äta lösgodis,säger Vilja tvekande.

-Varför inte det?

-Det är inte så nyttigt.

-Äsch, strunt samma om vi blir feta, Cindy skrattar gällt. Det är gott, ta! Hon sträcker fram påsen närmre tills Vilja inte har något annat val än att sticka ned handen och ta ett tuggummi.

-Vad fick du för klistermärke? Frågar Cindy ivrigt och lutar sig fram över Vilja för att se.

Vilja vecklar ut tuggummipappret och ser ned på ett leende ansikte omgivet av blont lockigt hår.

-Du fick Emma! Utbrister Cindy entusiastiskt, det är det enda jag inte har!

-Vem är Emma?

Cindy spärrar upp ögonen och stirrar på Vilja,

-Säg inte att du inte vet vem Emma är!

Vilja skakar på huvudet.

-Emma, i Spice girls!

-Spice girls?

-SPICE GIRLS! Upprepar Cindy med hög röst, vet du inte? Det är världens bästa band, jag samlar på klistermärken på alla bandmedlemmar, och du fick just Emma, som är med där!

-Jag känner inte till dem, säger Vilja, du kan få den om du vill.

-På riktigt?

Cindy tar emot klistermärket och ser ner på det med ett leende,

-Tack, du är bäst!

-Bor du här? Frågar Vilja. De har promenarat till en av gårdarna satt sig bredvid gungorna. Bakom ledplatsen ligger skogsdungen som Vilja brukar gå igenom, träden kastar skuggor över gungorna där de sitter och skyddar dem från solens styrka. Ovanför dem är himlen alldeles blå med molntrasor som seglar förbi, vinden är sval och luften känns frisk och klar. Den söta, lite dova doften från syrener når Viljas närsborrar och längre bort kan man höra ljudet av barnröster.

-Jag bor där, pekar Cindy, och Vilja kisar upp mot ett blekgult trvåningshus.

-Vilken våning?

-Andra, mitt fönster är det med blå gardiner.

Vilja kisar och ser mot fönstret som Vilja pekar på. Det står en blomvas i fönstret och gardinerna är nästan helt fördragna, det går inte att se något av rummet där innanför.

-Jag bor i höghuset längst bort, säger Vilja, vid parkeringsplatsen, där vi var.

-Vad gör dina föräldrar? Frågar Cindy, har du några syskon?

-En storebror, Vidar.

-Är han snygg? Säger Cindy och skrattar.

-Äsch, jag vet inte, han är ju min storebror. Han är två år äldre än mig, men han bor inte hemma, Vilja slår ner blicken, han bor i England, åkte förra veckan.

-Vad gör han i England?

-Han går en skola där, mamma och pappa skickade honom dit, han var bråkig så de tyckte det var bäst. Egentligen ville de skicka honom till en skola i Tyskland men han sa att han ville till England, så då fick han det.

-Var han så bråkig att de var tvungna att skicka bort honom? Säger Cindy, bra bestraffning i alla fall. När jag är bråkig för jag utegångsförbud, det är inte alls lika häftigt som att åka till England.

Hon skrattar igen, det där gälla, hesa skrattet, och Vilja kan inte låta bli att stämma in.

-Jag har en lillasyster,säger Cindy, fast hon är så liten så det är mest jobbigt, man måste ta hand om henne hela tiden. Jag brukar få sitta barnvakt när mamma och pappa är borta på kvällarna.

-Jag öskar att jag hade en syster, säger Vilja.

-Småbarn är bara jobbiga,säger Cindy och fnyser. Jag skulle hellre vilja ha en storebror. Vad gör dina föräldrar då, de måste vara rätt rika?

-Nä, varför det?

-Om de kan skicka din bror till England sådär.

-Nä, det har jag inte tänkt på. Mamma är fiollärare på skolan där jag går och pappa... är nån slags doktor tror jag, han träffar patienter som han pratar med.

-Min mamma jobbar på min skola med, säger Cindy. Hon städar där på kvällarna, jag brukar hjälpa till ibland.

-Din pappa då?

Cindy stryker en av de rosfärgade hårslingorna ur ansiktet och tar upp lite sand från marken som honlångsamt väger i sin handflata.

-Min pappa är död, säger hon.

-Oj, säger Vilja och vet inte vad hon ska säga.

-Men mamma har gift om sig, så jag bor med min styvpappa. Han kör lastbil, såna där jättestora du vet.

Cindy silar sanden mellan fingrarna,

-Kan inte jag få följa med dig hem?

 

-Hej gumman, ropar mamma inifrån köket när de slår upp ytterdörren. Jag håller på och gör iordning lite mellanmål, är du hungrig?

-Jag har en kompis med mig.

-Jasså, vad trevligt.

Mamma kommer ut i hallen och torkar händerna på förklädet.

-Hej, säger hon och hälsar på Cindy, jag är Viljas mamma. Och vem är du?

-Hej, jag heter Cindy, säger Cindy och låter plötsligt blyg. Tack för att jag får komma hit.

-Det är bara roligt, säger mamma, vi ska precis äta, vill du äta hos oss? Du kan ringa din mamma och fråga om det går bra.

Cindy sneglar på Vilja,

-Är du hungrig, Vilja?

-Ja, lite.

-Då är jag också det. Jag behöver inte fråga mamma, lägger hon glatt till, hon bryr sig ändå inte.

-Jasså, säger mamma undrande. Ja, men ni ska få lite att äta alldeles strax. Vilja, du kan väl visa Cindy ditt rum så länge.

Cindy tar av sig sina gympadojor och ställer dem prydligt ovanpå skohyllan medan Vilja sparkar av sin sina skor och låter dem ligga framför dörren.

-Kom,säger hon, och de går in i Viljas rum och stänger dörren efter sig.

-Vad fint, säger Cindy och går fram och tittar i Viljas hylla med böcker. Sedan går hon vidare till skrivbordet, där ligger några skolhäften och en rad färgpennor i en behållare. Över sängen hänger en bild  på en tecknad enhörning som står på en klippa.

-Vad fin, säger Cindy igen. Hon går bort till Viljas nattduksbord där det står en bukett med torkade blommor en ljusblå keramikvas. Bredvid ligger en trave böcker och Cindy tar upp dem, en efter en, och tittar på dem.

-Kulla-Gulla, läser hon högt, Anne på Grönkulla, Godnatt mister Tom.

Hon bläddrar lite i dem,

-Den här verkar bra, säger hon och håller upp Anne på Grönkulla. Kan inte jag få låna den?

-Ja det kan du, säger Vilja, men det är en lånebok så du har bara en vecka på dig att läsa den.

-Det hinner jag, säger Cindy och tar boken under armen. Vem är det här? Frågar hon sedan och går bort mot Viljas anslagstavla där ett skolfoto sitter uppe med ett gem.

-Det är min bror Vidar.

Vidar ser inte så glad ut på just det kortet, han ler men ögonen är inte glada. Han har på sig en rutig skjorta och det svarta håret är spretigt, luggen hänger ned över halva ansiktet. Vilja minns att han inte var glad när skolfotot togs, han hade bråkat med läraren som velat att han skulle kamma håret inför skolfotot, men han hade inte velat. Vilja minns hur arg han varit när han kommit hem, att han skrikit och slängt ifrån sig skolväskan.

-Han är lik dig, säger Cindy.

Det knackar på dörren och de vänder sig både om när Viljas mamma glänar på dörren och tittar in.

-Flickor, det finns mellanmål i köket. Har du mjölk i teet, Cindy?

-Ja tack, säger Cindy.

De går ut i köket där mamma har dukat fram en korg med nybakat bröd, det finns gurkskivor och tomat också, och tekannana står på bordet rykande het.

-Vad är det för te? Frågar Cindy mamma.

-Det är grönt örtte, säger mamma och ler mot Cindy, det är väldigt nyttigt, organiskt odlat.

Vilja och Cindy sätter sig vid kökssoffan och mamma går till kylskåpet och tar fram ost åt dem.

-Bor du här i närheten, Cindy? Frågar mamma medan hon ställer fram osten på bordet bredvid korgen med bröd.

-Ja, jag bor vid gården intill, säger Cindy, vi är nyinflyttade.

-Vad roligt,säger mamma, trivs ni bra?

-Ja då, säger Cindy. Pappa tycker att lägenheten är för liten men han är aldrig hemma ändå.

Mamma tittar på Cindy med en liten bekymmersrynka i pannan,

-Vilken skola går du i, Cindy?

-Centrumskolan.

-Jag förstår, säger mamma. Är det mycket problem där?

-Det är lite stökigt, erkänner Cindy medan hon sträcker sig för att skiva upp ost. Idag på No började läraren gråta för att vi inte kunde vara tysta.

-No? Säger Vilja undrande.

-Ja? Naturkunskapen.

-Det är som Naturlära, säger mamma till Vilja, i Cindys skola har ämnena lite andra namn. Jag ska låta er vara ifred, lägger hon till, Vilja, du ser väl till att ni pockar undan efter er när ni är klara?

Mamma försvinner ut ur köket och Cindy vänder sig om till Vilja.

-Vad har ni för organ i teet? Väser Cindy och tittar efter Viljas mamma, och Vilja tittar oförstående på henne.

-Du går i Mikaelskolan, har man organ där?

Istället för att svara skrattar Vilja åt Cindy utan att förstå vad hon menar.

-Flumskolan med konstoga organ, säger Cindy och skrattar åt sitt eget skämt, i min skola tycker man att din skola är jättekkonstig. Är det sant att ni har på er konstiga dräkter och att ni ber en bön på morgonen? Och att ni håller på och tovar ull och grejer?

-I min skola tycker man att din skola är stökig, försvarar dig Vilja. Min lärare säger att alla blir mobbade i din skola, att det är mycket hårdare.

-Äsch, klart man blir mobbad om man inte står upp, säger Cindy. Man måste vara stark, så är det bara. Är det okej om jag tar socker? Lägger hon till i viskande ton.

-Ja, såklart. Vilja sträcker sig efter den blåblommiga sockerskålen och ger den till Cindy.

-Brunt socker! Säger hon fascinerat och tar tre stora skedar i sitt te. Vad snäll din mamma är, lägger hon till i viskande ton igen, hon är jättegullig ju.

-Tycker du?

-Ja,har hon bakat brödet?

-Ah, hon brukar göra det, det blir godare är köpebröd.

-Vad duktig hon är, det skulle aldrig min mamma göra! Vad heter din mamma? Lägger hon till.

-Pia.

 

När de ätit klart säger Cindy att hon måste gå och Vilja följer henne till hallen medan Cindy snör på sig gymnasikskorna.

-Jag ska hämta min syster från dagis, säger Cindy. Men jag kanske kan komma till dig imorgon igen?

-Ja, det kan du om du vill, säger Vilja.

Mamma kommer ut i hallen igen just när Cindy ska gå.

-Hejdå Cindy, säger hon. Du får hälsa dina föräldrar.

-Hejdå Pia, säger Cindy, tack för mellanmålet, det var väldigt gott bröd!

Hon försvinner ut genom dörren och efter att den slagit igen står Vilja och mamma ensamma kvar i hallen. Mamma lägger handen på Viljas axel,

-Vilja, var träffade du den flickan?

-Ute vid parkeringen, hon bor ju här.

-Hon verkar vara en söt flicka, säger mamma långsamt och tittar på Vilja som om hon söker efter de rätta orden.

-Men du får tänka på att den här flickan.. Cindy, inte är som du.

-Hur då?

-Hon går ju i Centrumskolan, säger mamma, och hon kanske har det lite svårt hemma, tar mycket ansvar och så. Men det är fint att ni kan vara vänner. Kom bara ihåg att du inte är som hon, lovar du mig det, Vilja?

-Okej, säger Vilja och mamma kysser henne i pannan med sina rödmålade läppar.